Idag var vi och kollade på mormor i Lund. Vi samlades och träffade en kurator och en undersköterska som skulle vara med oss under tiden vi var hos mormor. Vi gick sedan gemensamt ner till huset där mormor låg. Väl på plats berättar kuratorn hur det ser ut inne hos henne och berättar hennes skador i ansiktet som vi kunde se. Det är mängder av känslor som rusade runt i kroppen. Vill jag se henne eller vill jag inte? Jo, Jag vill se henne men vågar jag?!

Jag tar mig mod och går in till henne. Jag kommer inte långt in i rummet förrän tårarna bara forsar ner. Det var nog det värsta jag har varit med om! Det var så fruktansvärt att se henne ligga där. Hon såg inte alls ut som mormor brukar göra. Det första man reagerade på var att hennes hår. Det var inte fluffit och lockigt som hon alltid brukade ha utan nu såg det nyduschat och tunt ut. De hade kammat bak håret som äldre gubbar brukar göra något som mormor aldrig gjorde. Sen såg man skadorna i ansiket. Hennes högra öga var blått. Hennes hals var röd-flammig, de hade satt ett stort plåster på kinden, sytt ihop ett sår som fanns vid hakan och hon tittade upp i taket. Hon såg så förstörd ut och det var så fruktansvärt jobbgt att se henne. Jag vågar inte ens tänka på hur hennes kropp såg ut medtanke på hur ansiketet såg ut. Hennes kroppen var inbäddad i en filt så vi såg bara ansiketet. Innan vi går säger jag till mormor "hejdå mormor, vi ses ute i världen!" Det var verkligen tungt!
 
Efter det jobbiga besöket hos mormor åker vi till Hörby för att träffa prästen som ska hålla i begravningen. Sedan åker vi upp till mormors hus. Också sjukt jobbigt!!!!! Man undrade hela tiden var mormor var. Skulle hon inte komma snart?! Efter det åkte vi till begravningsbyrån..

Det har verkligen varit en sjukt jobbig dag!! Men nu har jag iaf sagt hejdå till henne! Begravningen äger rum i Hörby kyrka den 13 Februari  kl 13! Jag ska tända ett ljus för henne i thailand och nu får vi minnas henne som den underbara, envisa och glada människan, precis så som min mormor var!